Röhsska museets utställning Cocktail har fungerat som utgångspunkt för en närmare undersökning av haute-couturens förutsättningar av studenterna på modeutbildningen på Textilhögskolan i Borås. Efter att först ha kopierat en valfri originalkreation i lakansväv, har denna sedan blivit föremål för omläsning utifrån olika experiment med material och tillskärning i syfte att skapa ett helt nytt plagg. Det är ingen överdrift när jag påstår att varenda en av dessa nya kreationer uppvisar en häpnadsväckande konstnärlig höjd i utförandet och att detta intryck fördjupas när man tittar närmare på studenternas arbetsdagböcker.

Linus Brodéns parafras på en aftonkreation av Gucci har exempelvis resulterat i en avancerad tillskärning och komposition av det nya klänningslivet som sedan blivit ytterligare accentuerat genom ett oväntat materialval. Även andra studenter har experimenterat med udda material genom att framhäva exempelvis Gore-tex och nypåfunna konstmaterial. Anna Johanssons omläsning av en av Balençiagas aftonklänningar i stärkelsebehandlat polyestertyg som ger ett matt, pergamentsliknande intryck är ett utmärkt exempel, speciellt som hennes kreation även i övrigt ger uttryck för en ovanlig kombination av strama linjer och känslosvall. Ett tredje exempel på studenternas skicklighet avspeglas i Gabriela Vallejos Castros parafras på Viktor & Rolfs brudklänning som är en utsökt kombination av sårbarhet och passion långt från den materiella tradition som präglar originalet. Resultatet av fokuseringen på ursprungsplaggets tongivande detalj, rosetten, är helt enkelt enastående.

Det råder knappast någon tvekan om att studenterna har lyckats med vad de enligt utställningstexten föresatt sig att göra, nämligen att sträva efter originalitet från grunden och med sina kreationer visa på genuin fördjupning av sitt modeskapande. Inte minst på grund av denna tydliga ambition och det professionella genomförandet hade jag önskat att, för det första, dokumentationen av de konstnärliga processerna hade rullat lite långsammare på den uppställda skärmen, samt att man hade hittat en lösning som innebär att ingen av dockorna behöver vara halvnaken beroende på om det utställda plagget är en över- eller underdel. Det är inte helt lätt, men jag menar att det hade gjort exposén mer enhetlig.