Man säger att katten är det enda husdjur som själv sökt sig till människan. Katten promenerar ut och in i våra vardagsliv. I Sunny Lees dvd-installation para/ SITE 001:En svart katastrof på Göteborgs Konstmuseum smyger en katt in på bildscenen – som är museet – och vänder stillsamt vilande och ytterst verkningsfullt på tillvarons proportioner. Katten är mjukt smidig, hemtam, svartmystisk, lätt demonisk, en naturkraft i konstens finrum. Kattbilden har många dimensioner. Filmverket ingår finurligt i utställningen Katter!.
Denna består av kända och okända verk från museets egna samlingar, även barnboks­illustrationer som tillförts dessa genom före­ningen Barnboksbildens Vänner. Vi möter såväl Ulrika Hydman Vallien, Lena Andersson och Elsa Beskow som Harald Sallberg, Bruno Liljefors och Erik Snedbøl.

Katter! har tillkommit med anledning av att Barnboksbildens Vänner firar 20-årsjubileum. Utställningsidén kom ur att man fann rikligt med kattfigurer i de skänkta barnboksbilderna. (Därutöver har man gett ut en jubileumsbok som belyser hela verksamheten; Färgkludd eller näckrosor?, Barnboksbilden och konsten, red Håkan Wettre.)
Utifrån sina givna förutsättningar är det en välgjord utställning, med både fiffigt oväntade och idérikt generösa inslag. Barnboksrepresentationen känns utifrån dagsläget inte så radikal, men respektabel. Kattvinklingen har kanske medfört en traditionalistisk lutning.
När uppstår kopplingen mellan katter och barn? Ett roligt exempel på samspel mellan unge och katt är Ivar Arosenius Kattresan. Katten tjänar här kanske främst som transportmedel åt Lillan på hennes ivriga framfart bland folk och fä. Bilden av mötet med den rädda kalven är skönt häpen.

Annars är väl bilden av katten, inte minst i barnböckerna, ofta en bild av människan. En möjlighet att på ett friare sätt ge uttryck för våra psyken eller förehavanden. I Lilian Bröggers fräsiga bilder till Det tokiga katthuset (text Christina Hesselholdt) laddar de egensinniga katterna omgivningen med dramatik och träder delvis in i människornas ställe. Katthuset har fått lekfullt fria fortsättningar i utställningsrummet, välkomnande för en barnpublik.
Verkliga katter är individualister, så själva utställningsidén kan synas kattfrämmande. Dock handlar detta om bilder.