Isolerad handlar om den norske läkarstudenten Frank, som bor i ett flervåningshus. Han är inte intresserad av grannarna, i själva verket är de allra flesta människor i vägen för hans ego. När en kontaktsökande granne (Gallon) drar in honom i hennes destruktiva kärleksrelation uppstår förväxlingar och missförstånd med katastrofala konsekvenser.

Den norsk-svenske skådespelaren Emil Johnsen balanserar Franks sociopatiska egenskaper med en deadpanhumor, och gestaltar hans sorgliga ensamhet med små medel och stor precision.

Johnsen har briljerat i alla de mindre roller jag hittills sett honom, och det är på tiden att han får visa vad han kan i en huvudroll. Peter Stormare, som grannens våldsamma pojkvän, stolpar mest runt och ser arg ut.

Debuterande regissörerna Johan Storm och Johan Lundborg gjorde 2004 en kortfilmsversion av Isolerad, men ville utveckla berättelsen. Filmen är den sista Rookieprojekt-filmen att få premiär och visar tillsammans med de andra hur banbrytande projektet var för att odla kreativt filmskapande med integritet.

Visst bär Isolerad spår av kortfilmsformatet och visst är gestalterna platta, men Storm och Lundborg vågar kombinera spänning med humor och kan det där med att dosera berättarelementen för maximal effekt. Den inledande lättheten, och naturligtvis upplägget med en man som lägger ihop ett och ett om grannen, för oundvikligen tankarna till Hitchcocks Fönstret åt gården.

Slutet är inte helt lyckat, Stormares rollfigur förvandlas till exempel plötsligt från ensidigt ond till en rätt sympatisk kille, men sammantaget borde Isolerad få en och annan semesterledig deckarläsare att lägga undan boken och gå på bio.