Marie och Daniel åker till ett lyxigt hus i skärgården. Champagne och hummer är nedpackat och målet är en het kärlekshelg. Huset är till salu och mäklaren Daniel passar på att (olovandes vad det verkar) låna det några dagar före visningen.

Deras otrohet – dubbelt svek eftersom Maries make är Daniels chef – får ett ovälkommet vittne. En polsk snickare råkar vara där och han tar deras affär djupt personligt.

Triangeldramaupplägget är knappast nytt. Edholm flirtar väl grovt med Polanski och hans klassiska thriller Kniven i vattnet, vilket bitvis blir skrattretande (det ligger bokstavligt talat en kniv i vattnet).

Det luktar också fränt av 80-talets erotiska thrillers – precis som i Farlig förbindelse är varken protagonist och antagonist ”goda” , vilket komplicerar skuldfrågan när saker börjar gå över styr.

För vad filmen lyckas med är att vända på genreklichén om vem som är angripare. Räcker det med att en persons integritet kränks för att den ska ha rätt att ta till våld?

Här finns också antydan till ett klassperspektiv. Filmen skildrar två inkräktare med olika klasstillhörighet, men det är mäklaren och hans chefs vackra fru som anser sig ha rätt till huset. Edholm vill också ställa frågan vilken plats naturen har i medelklassens smakpreferenser, vilken symboliseras av ett träd som får stryka på foten för den perfekta utsikten.

Den polske snickaren får en dubbel roll, dels som filmens moraliska kompass, dels som genrens obligatoriska psykopat. Bitvis blir greppet spännande, men överskuggas av en övertydlighet och en förutsägbarhet.

Den svenska publiken är inte bortskämd med inhemska thrillers. Trots en god tanke ger Mörkt vatten knappast biopubliken anledning att längta efter fler.

I Edholms erotiska thriller är ingen entydigt ond eller god.