Morgonmöte på filmstudion:

– Hörni, jag har fått veta att kidsen inte tycker våra filmer talar till dem.

– Jaså?

– Jo, men de snackar ju bara på nätet … chattar och messar och allt vad det är.

– Det kan vi kanske bygga på, att kidsen snackar i text på dator och mobil?

– Ja, och filmtiteln är en sån där onlineförkortning, typ LOL.

– ???

– LOL betyder laughing out loud (skrattar högt).

– Det är ju skitbra! Och huvudpersonen är en skoltjej som heter Lola, lite dubbeltydigt så där.

– Okej, men vad ska filmen handla om då?

– Det vanliga växa upp-köret. Kärlekstrubbel, korkade föräldrar som inget fattar. Klassiska stereotyper, förlåt figurer, och förutsägbart så att alla hänger med. Och lite sex.

– Men bara lite, så att ingen tar illa upp.

– Och pojkvännen dumpar henne.

– Ja, och då får hon och hans bästa polare känslor som de inte vet hur de ska hantera för de vill inte förstöra vänskapen.

– Och en av tjejkompisarna kan tråna över snygge matteläraren.

– Ja, och killarna kan spela i band, så att tjejerna kan stå och beundrande se upp till dem på scen.

– Bra. Och så har vi töntiga snubben som alla skrattar åt.

– Absolut, och en skolhora som de kan snacka skit bakom ryggen på.

– Vänta, vänta, Lola kan skriva dagbok också. För hand, i en sån där gammaldags. Så bryter vi av lite snyggt mot allt chattande och sms:ande.

– Genialt. Och, håll i er, mamman kan också ha kärlekstrubbel. Med sitt ex.

– Ja! Och hon tappar typ klacken och får hjälp av en riktigt läcker kille som hon faller för. Men vågar inte riktigt.

– Sen kan ju föräldrarna röka lite gräs också, så att folk fattar hur frigjorda de är. Och vi.

– Perfekt, och så slutar allt lyckligt i insikten om att det är bäst att bara vara sig själv.

– Fast ändå med klassiska kärnfamiljideal.

– Självklart. Men vänta, jag googlar lite här och filmen finns redan. Den är fransk.*

– Då så, då har ingen sett den och så sparar vi in på manusarbetet.

– Smart, och regissören blir smickrad och gör nyinspelningen för inga pengar. Och så kan vi skicka ungarna på klassresa till Paris och ge en nidbild av grodätarna utan att nån tar illa upp, regissören är ju fransk.

– Skitbra. Och Miley Cyrus gör huvudrollen, hon går hem hos kidsen.

– Men, hon är ju ingen vidare skådespelare?

– Nej, men vi låter Demi Moore spela hennes mamma, då märks det inte så mycket. Och hon går ju hem hos kidsen, Miley.

– Ja, men då är vi väl klara här då. Nån som ska med på lunch?