Matthias Schoenaerts, som spelar den väldige och labile Jacky Vanmarsenille, lyckas vara intensiv och apatisk samtidigt i den sällsynt brutala Bullhead, som kretsar kring de maffialiknande familjer som kontrollerar delar av Belgian Blue-uppfödningen, och köttindustrin, i Belgien.

Detta är i första hand Schoenaerts film. Jacky ser ut som en tungviktsboxare som just gått tio tuffa ronder. Han är en vandrande tidsinställd bomb, redo att brisera vid minsta provokation. Han är fullpumpad med steroider och droger avsedda för monstertjurar. Han försöker bearbeta ett fasansfullt barndomstrauma, som ligger 20 år tillbaka i tiden.

Regissören Michael R Roskam tar avstamp i en verklig händelse: mordet på en belgisk veterinär 1995. Sedan ger han oss en inblick i en karg machovärld där ingen kan lita på någon, vem som helst kan vara polistjallare och ingen ens reflekterar över hur djuren behandlas.

Roskam arbetar skickligt med svettiga närbilder. Han stegrar dramatiken stadigt, fram mot den skoningslösa finalen.

Jag stannar vid en trea i betyg. I och för sig är det inget fel med en hög ambitionsnivå, men Roskam (även manus) sätter ribban i högsta laget när han försöker sig på en mix av grekisk tragedi och Gudfadern. Riktigt så intressanta är inte belgiska kossor.