Superhjältefilmen som alla går och väntar på är naturligtvis Christopher Nolans The Dark Knight rises (biopremiär 25 juli) och inte The Avengers, men oprövade spektakelfilmkortet Joss Whedon levererar ett finfint matinéäventyr, han regisserar med glimten i ögat, han är medvetet superhjältenördig och han späckar filmanrättningen med kul och cool repliker, i synnerhet från Robert Downey Jr i Iron Man-rollen.

Dramats bad guy är, en smula otippat, asaguden Loke (Tom Hiddleston).

Han har åkt från Asgård till USA för att med hjälp av en privatarmé i antågande förslava mänskligheten. Loke är inte glad. Det å den andra sidan inte Hulken – det är Mark Ruffalo som spelar Bruce Banner – heller när han gör entré efter ungefär en timme (den här filmen håller på ett tag).

I kampen mot den tarvlige asaguden skrapar Nick Fury (Samuel L Jackson) ihop en brokig skara hjältar som vi introduceras för en efter en. Scarlett Johansson är megatuff som spionen Natasha Romanoff/Black Widow (hon saknar superkrafter, men klarar sig hyfsat bra ändå). Träbocken Captain America (Chris Evans) och tönten Thor (Chris Hemsworth), som ju är Lokes godhjärtade brorsa, är bra mycket roligare i The Avengers än i Marvelfilmerna de försökte hålla uppe på egen hand.

På slutet, när hela New York är förvandlat till en krigszon, drar Whedon på med allt han har, och lite till. Ändå lyckas skådisarna göra sig hörda och sedda i larmet.

På gårdagens premiärvisning, i inte allt för vass 3D, applåderade publiken åt några scener i filmen. Det händer inte särskilt ofta.