Den unge advokaten Arthur, spelad av Daniel Radcliffe, får i uppdrag att åka till en avlägsen by och få ordning på papperen efter en död änka. I bagaget har han sorgen efter sin döda fru och oron att förlora jobbet. Hemma väntar en liten son.

I byn råder sorg och förstämning, byborna är misstänksamma och vill att främlingen genast ska bege sig hem. Anledningen visar sig vara att en rad barn har dött, något som verkar höra ihop med en kvinna i svart som dyker upp när Arthur utforskar änkans herrgård.

En handling att tala om blir det egentligen aldrig i James Watkins effektiva spökhistoria. Men det upptäcker man först efteråt, så skicklig är Watkins på att till fullo utnyttja sin verktygslåda. Allt som hör till den gotiska fiktionen finns med: en blek plågad hjälte som rör sig bland vindar och källare, korpar och galna kvinnor. Watkins kan genren; förnyar den inte, men vårdar den ömt. Bitvis är det olidligt spännande, även om det blir några spring för mycket genom lyckta dörrar.

Daniel Radcliffe då, hur går det för honom att lämna Harry Potters skyddade verkstad och ge sig ut i den hårda värld där kvaliteten på skådepeleriet är allt?

Han får utan tvekan godkänt. Ansiktsdragen rör sig som de ska och den lille trollkarlen är som bortblåst i samma stund som Arthur lämnar tåget.