Flaggskeppet i Aardmans produktion stavas Wallace och Gromit men animationsstudion har en vältrimmad flotta, som fjäderfän på hönsgård, kluriga får och varulvskaniner. Men nu seglar nya figurer ut på det leranimerade havet i form av Piratkaptenen och hans mannar, efter en bok av Gideon Defoe.

Piratkaptenen är förmodligen den uslaste pirat som någonsin seglat de sju haven, hans skepp är en skorv och besättningen tror att sjöröveri handlar om hattar, sånger och skinka. Men hans skägg är snyggt och han drömmer om att en gång få priset för årets pirat.

Lika utsiktslöst som det framstår i det naturliga piraturvalet, lika infallsrik är historien. Detaljerna kryllar som krill i en valbard, både i bild, replik och persongalleri. Charles Darwin är en kärlekstörstande manipulatör, hans dresserade chimpans viftar med textskyltar på bästa stumfilmsmanér medan den godhjärtade huvudpersonen själv bär drag av Kapten Haddock.

Humorn drar emellanåt åt slapstick men här finns också gott om underfundiga samtidskommentarer och (pop)kulturella referenser. Som att Darwin "simultanbloggar" oförtrutet trots påhälsning av pirater, om än med papper och reservoarpenna.

Arrr!