I Albert Nobbs levererar Glenn Close en lång och gripande monolog av karaktären Jag tänker vinna en Oscar, men i år blev motståndet från järnladyn Meryl Streep för svårt.

Hur som helst kretsar det mesta kring Close i den här filmen. Hon agerar skickligt med små medel och överglänser alla andra skådespelare, utom Janet McTeer (Oscarsnominerad bästa kvinnliga biroll), som är minst lika bra och övertygande. Det är scenerna mellan Close och McTeer som är filmens behållning.

Handling: I 1890-talets Dublin är det hart när omöjligt för en fattig, ensamstående kvinna att få ett välbetalt jobb och bli ekonomiskt oberoende. Alltså är det på grund av sakernas tillstånd som Albert Nobbs (Close) är en kvinna utklädd till man.

Nobbs, som inte är lycklig, arbetar som butler på Dublins snobbigaste hotell, där hierarkin är stenhård och hotellägaren Mrs Baker (Pauline Collins) allmänt odräglig. Nobbs, som lyckats spara ihop en del pengar, är varje arbetsdag livrädd för att bli avslöjad och få sparken. Ett slumpartat möte kommer att få en livsavgörande betydelse.

Filmen bygger på en novell av George Moore, publicerad 1895. Filmmanuset (Mephistoregissören István Szábo har haft grundstoryansvaret) bygger i stor utsträckning på överraskningar, som jag naturligtvis inte tänker gå in på, men kan i alla fall konstatera att om man bortser från kvinna agerar man-temat är Albert Nobbs en väldigt traditionell, lite tv-mässig film i Herrskap och tjänstefolk/Downtown Abbey-stil.