Vad var det juryn föll för?

- Oj, det kommer jag inte ens ihåg nu tror jag. Det finns en väldigt tjusig motivering på festivalens hemsida, det var något med varför de gillade den så mycket … att den var fantastisk. Ett "mästerverk", faktiskt.

Vad har du fått för reaktioner i Berlin jämfört med i Sverige?

- Det var ett väldigt tryck efter biljetter i Berlin, och många var nyfikna. Det kändes också som en jättesuccé när vi visade filmen i en jättesalong, med enorm värme och glädje från publiken. Jag vann en glasbjörn på Berlinfestivalen för Tsatsiki, morsan och polisen som blev en jättesuccé i Tyskland. Sedan dess finns det ett stort intresse för mig där. Kronjuvelerna fick ett blandat mottagande i Sverige: människor har antingen älskat eller hatat den. En del reaktioner har gett mig lite Jantelagskänsla: "jaha. Nu är det någon som ska göra något annorlunda." Det finns en misstänksamhet. En del blir genast mer kritiska för att det inte ser ut som det brukar. Publiken utomlands har ett öppnare sinne, verkar inte vara så färgade av uppfattningar om vad svensk film är och kan vara.

Är Kronjuvelerna en helt egen genre, eller passar den in i någon redan existerande?

- Nja, jag tänker egentligen aldrig i termer av genre. Men jag brukar kalla den för en melodram, mest för att det är kul och för att melodram ger associationer till något både fint och fult.

Kronjuvelerna har också sänts som tv-serie. Blev mottagandet annorlunda för tv-serien än för filmen?

- Berättelsen fungerade bättre som tv-serie i Sverige, och fick över lag positiva recensioner. Drygt en miljon tittare per avsnitt tycker jag är ganska enastående i ett land med knappt nio miljoner invånare – särskilt nu när det finns så många kanaler och fönster att välja bland. Det kändes väldigt mycket som en revansch. Tv-serien är ju också hela berättelsen, medan långfilmen är en komprimerad version.

Vad var det biobesökarna missade?

- Det blir mer fördjupning i tv-serien, fler scener och du kommer närmare huvudpersonerna. Personligen är jag väldigt förtjust i slutet av berättelsen. Det finns med på tv men inte i filmen, och det är via det som man på ett mer filosofiskt plan förstår filmens titel.

Vad har du för nya filmplaner nu?

- Jag hängde med min amerikanska agent i Berlin, och han är väldigt ivrig och pådrivande att jag ska läsa igenom hans förslag. Det finns något lockande i tanken, det känns som att världen krymper och att det inte längre är så märkvärdig att vara i Los Angeles och jobba. Samtidigt är jag splittrad: å ena sidan är det skönt med en storproduktion med mer resurser. Å andra sidan vill jag gärna ha kvar kontrollen över produktionen, och jag utvecklar också egna manus här hemma.