"Oljan var en faktor för fred." Det hävdade Sveriges utrikesminister Carl Bildt i konstitutionsutskottet (KU) i april 2007, då han förhördes om sitt samröre med bolaget Lundin oil. Utfrågningen sätts här in i ett större sammanhang med resonemang kring oljeexploateringen i Sudan och i Ogadenprovinsen i Etiopien. Maj Wechselmann stärker sin argumentation med en rad vittnesmål, och intervjuer bland annat med Gregory Stanton, grundaren av organisationen Genocide watch, Phil Clarke, f.d. direktör för Läkare utan gränser, Gloria White Hammond präst och barnläkare från Boston samt Gerhart Baum, Tysklands f.d. inrikesminister tillika FN-rapportör.

Under filmens gång blir det allt mer uppenbart att Lundin oil agerat utan hänsyn tagen till civilbefolkningen i de länder där de prospekterat och senare utvunnit olja. Företaget har förhandlat med regimer kända för att kränka mänskliga rättigheter. Den cyniska metoden har dessutom visat sig vara oerhört lönsam.

Maj Wechselmann har ett brinnande politiskt engagemang och ett socialt patos som få andra filmare i Sverige i dag.

Trots tendensiösa partier, en mängd ostrukturerade faktauppgifter och en tafflig collageteknik är dokumentären sevärd för alla som är det minsta intresserade av vad journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson åkte till Ogadenprovinsen för att ta reda på. De ville granska Lundin petroleums verksamhet. Istället greps de misstänkta för terrorbrott och riskerar nu 40 års fängelse.

Fotnot: Filmen om Martin och Johan, Wechselmanns kortdokumentär om de fängslade svenska journalisterna, visas som förfilm.