I likhet med Roland Emmerich (Independence Day, Day after tomorrow) är Michael Bay en bombastisk och teknikfixerad regissör som mest tycker att skådespelarna är i vägen. Alltså lägger man inte biobiljettpengar på Transformers 3 för handlingens eller skådespeleriets skull utan för att kolla in hur långt man kan komma med dagens 3D-teknik.

En bra bit, visar det sig. Specialeffektmässigt är detta den mest genomtänkta 3D-produktionen sedan Avatar, det tredimensionella förstärker i stället för stör.

Actionsekvenserna, till exempel en hisnande jakt när Bumblebee (alla som gillar Transformers tycker att Bumblebee är bäst) i sista stund transformeras från bil till robot, är påkostade och ruggigt snygga. Vid en jämförelse framstår nya Pirates of The Caribbean (3D) som att sitta och titta i en Viewmaster tillverkad 1957.

Efter en lång och ambitiös prolog, om Apollo 11, månlandningen 1969 och vad den handlade om egentligen, blir det fajter mellan goda och onda robotar mer eller mindre nonstop.

Frances McDormand, John Malkovich och John Turturro lyckas, ibland, göra sig hörda och sedda i actionlarmet. Den sällsynt talangbefriade Rosie Huntington-Whiteleys enda uppgifter i filmen är att vara lättklädd och snygg.

Att välja Michael Bays 3D-linje kostar förstås en slant. På imdb är budgeten till Transformers 3 estimerad till svindlande 195 miljoner dollar. Å den andra sidan håller filmen på att välta biljettkassorna både i USA och i Europa.