Rånarna stormar in i banklokalen iförda grinande Skeletor-masker. Barndomsvännerna från arbetarstadsdelen Charlestown i Boston tvingar ner de bankanställda på golvet, får kontorschefen Claire (Hall) att livrädd öppna valvet, rafsar ihop sedelbuntarna, misshandlar bankchefen i ansiktet med automatvapen och tar med sig Claire som gisslan när larmet går. Kassetterna från övervakningskamerorna läggs i en mikrovågsugn och exploderar. En av flera intrikata detaljer som ökar trovärdigheten.

Mycket talar för Ben Afflecks stenhårda, brutala actionthriller The town, som oavbrutet kretsar kring det sociala arvet, lojaliteten med gänget och svårigheten att bryta ett invant, för att inte tala om nedärvt, beteende.

Hela den adrenalinstinna berättelsen genomsyras av ett kompromisslöst klassperspektiv. Dramaturgin och de nervkittlande actionsekvenserna för tankarna till Doug Liman och Paul Greengrass Bourne-trilogi. Här, liksom där, bygger berättelsen på en litterär förlaga. I det här fallet Prince of thieves av amerikanske Chuck Hogan.

Ben Affleck har inte bara bearbetat manus utan står också för filmens regi och övertygar som hjärnan bakom rånkupperna, Doug MacRay. En gång lovande hockeyspelare, som sumpat sina chanser med kokain och oxy. Nu förälskar han sig i Claire, som släppts efter kuppen, och börjar drömma om ett annat, bättre liv. Här kunde filmen gärna dröjt sig kvar.

Jon Hamm, mer känd som Don Draper i tv-serien Mad men, gör bra i från sig som allt mer frustrerad FBI-utredare och kör på med sin väl fungerande stil: en kombination av intensiv närvaro i rummet och närmast håglös kroppshållning.

Att Chris Cooper och Pete Postlethwaite handplockats av en duktig rollsättare och briljerar i sina centrala biroller gör inte saken sämre, medan spänningen trappas upp inför den oundvikliga sista stöten.

Att låta förövaren ångerfyllt lyssna till sitt brottsoffer är ett ovanligt grepp för genren. Claires skakande händer när hon förhörs av polisen, hennes motstridiga känslor skildras väl.

Även Dougs ex-flickvän Krista, spelad av Blake Lively, förmedlar ilska, besvikelse och frustration över sin hopplösa tillvaro på ett relevant sätt.

Rånargänget kommer inte överens internt, och vänskapen mellan Doug och Jem – lysande spelad av Jeremy Renner ur The hurt locker – sätts på prov. Jem, hela filmens motor, går omkring som en vandrande krutdurk och ser fram emot nästa rån, nästa kick.

Våldet trappas obevekligen upp, tills filmen förlorar sig i vendettor, onödigt utdraget skjutande bland myllrande poliser och förenklat, psykologiserande kring Dougs sorgliga barndom.

Synd på en thriller som annars visar Ben Afflecks talanger – också som regissör.