Salt

Hur det gick till när manusförfattaren Kurt Wimmer bestämde sig för att damma av kalla kriget i sin nästa actionfilm skulle vara kul att veta. Det kommunistiska hotet från Ryssland är kanske inte USA:s största problem just nu, men vad sjutton, de flesta amerikaner kan ju redan storyn och man slipper hälla salt i färska sår.

Namnet Salt – huvudpersonen är CIA-agenten Evelyn Salt, spelad av Angelina Jolie – är en lek med ord. Förutom Saltförhandlingarna mellan Sovjet och USA under 70-talet syftar namnet på ovanstående metafor. Salt visar sig nämligen svida rejält, både för CIA och de ryssar som gör anspråk på hennes tjänster.

En actionfilms manuskonstruktion och grundidé är viktigare än både skådespelare och specialeffekter, det är det som avgör om man ska ryckas med i biljakterna eller önska att huvudpersonen får ett skott i pannan så att man får gå hem någon gång. Och trots en hel hög orimligheter och actionklichéer – som den obligatoriska scenen i en hisstrumma – är grundidén fascinerande, om än inte ny.

Utan att avslöja allt för mycket gör ett förhör med en avhoppad rysk agent att CIA plötsligt misstänker att Salt är en så kallad mullvad, inplanterad som barn av ryssarna efter ett avancerat specialträningsprogram. Sant eller inte? Filmskaparna låter oss inte leva i ovisshet särskilt länge, samtidigt som man är tillräckligt hemlighetsfull för att hålla oss på tå filmen igenom.

Salt är en klassisk katt och råtta-lek där jagare och jagad byter plats med jämna mellanrum. Salts metod är att göra maximal skada och efter en halsbrytande biljakt hade det mest troliga varit att hon åtminstone tvingades förtidspensioneras på grund av allvarlig whiplashskada. Men samtalet till Försäkringskassan får vänta till hon har tagit hämnd.

Angelina Jolie gör filmen mer intressant än om, som det var tänkt från början, Tom Cruise hade spelat rollen. Hon är bra på action; det enorma leendet som kan förvandlas från förföriskt till psykopatiskt och den fysiska styrkan, som känns trovärdig trots att hon är mager som en sticka. Liev Schreiber (The Manchurian candidate och Wolverine) och britten Chiwetel Eijofor (Children of men och Love actually) ger också stabilitet som Salts närmaste kollegor.

Liksom mycket i actiongenren – Bourne-serien är ett stort undantag – är Salt glömd i samma ögonblick som ljuset tänds i salongen. Men medan det är mörkt har man ganska roligt.