Palais Garnier i Paris 2008. Operabaletten repeterar sju föreställningar parallellt.

Vi får se en hierarkisk arbetsplats. Stränga balettmästare granskar minsta danssteg. Gästkoreografer kräver att få arbeta med de allra bästa. Bland dansarna finns starkt lysande stjärnor, till exempel Laetitia Pujol, de som "bara" tillhör ensemblen och ungdomar som genomgår en extremt tuff utbildning.

Konstnärliga ledaren Brigitte Lefèvre, som planerar verksamheten flera år i förväg, har ingen enkel sits. Hon måste dels ge sponsorer och mecenater vad de vill ha, alltså glamour och Nötknäpparen, dels utveckla danskonsten, och därmed behålla Operabalettens ledande ställning, genom att satsa på moderna, rentav experimentella uppsättningar.

Åttioårige dokumentärfilmaren Frederick Wiseman är, som vanligt, en neutral betraktare, men ändå inte eftersom han väljer att koncentrera sig på det dagliga slitet, inte galapremiärerna.

Filmen är en fascinerande titt bakom kulisserna. På Palais Garnier blir ingen stjärna och idol i en handvändning. När en dansare fyllt 40 är kroppen utsliten. Då är karriären över.

Fotnot: Filmen har premiär på söndag.