Wax on, wax off. Wax on, wax off. Tranan. Vissa scener ur Karate kid från 1984 har etsat sig fast ordentligt.

Efter tre uppföljare är det dags för en nyinspelning – alldeles för lång, och förutsägbar även för den som inte sett originalet – med Japan ersatt av Kina, den nya ekonomiska stormakten, och karaten utbytt till kung fu. Till Peking flyttar Dre Parker (Jaden Smith, som får en god start på sin karriär) och hans alltför optimistiska mamma (Taraji P Henson). Dre är tolv år, liten men kaxig, och får genast problem. Det handlar om kulturella skillnader, en flicka, förstås, och en mobbare och hans gäng. Om vuxna som korrumperar barn – våldet är tränarens fel – och en osannolik läromästare/fadersfigur, här vaktmästaren mr Han (en nedtonad Jackie Chan).

Vaxandet ersätts av att Dre får hänga upp jackan, medan den sorgsne mr Han själv putsar sin bil, men uppdateringen följer originalet troget hela vägen till den avslutande tävlingsfinalen. Grundberättelsen om den utsattes kamp mot de starkare, om rättvisa och att växa är effektiv. Men det handlar också om barn som pucklar på barn. Ordentligt. Effekterna är som ljudbubblorna i gamla Batman – smack, poff, pang! Mr Han predikar visserligen att kung fu handlar om fred, men det är inte vad som visas. Rädslan är drivkraften, våldet lösningen.