Medan Harry Potter-filmerna blir mer och mer ångestladdade och ”vuxna” i tonen fortsätter Nanny McPhee att bjuda på slapstickhumor och fantasyäventyr som hela familjen kan bänka sig på utan risk för traumatiska filmupplevelser.

Jag såg den första filmen om den excentriska barnflickan McPhee, spelad av Emma Thompson, som även står bakom filmernas manus, på dvd och valde originalversionen för att slippa höra den eminenta ensemblen prata svenska.

Den möjligheten finns inte på bio med Nanny McPhee och den magiska skrällen, vilket är lite synd med tanke på att skådespelarna är högklassiga, men slarvigt dubbade utan tillstymmelse till läppsynk.

Nya filmen utspelas huvudsakligen på den brittiska landsbygden. Där känns andra världskriget avlägset, men med maken ute i fält har Mrs Green (Gyllenhaal) det inte så lätt när hon ensam måste ta hand om tre busiga små barn, deras snobbiga kusiner från London, och driva en konkursmässig bondgård därtill.

Alltså är Green i behov av McPhee, som blivit befordrad till ”arménanny”, och återfått sina groteska, häxlika anletsdrag (men man kan misstänka att hon blir mer och mer lik Emma Thompson i takt med att barnen uppför sig som de skall).

Den första filmen blev en otippat stor publikframgång. Problemet med tvåan är att filmen inte har så mycket nytt att tillföra. Manuset är bara okej, men en flygande motorcykel med McPhee bakom styret ser man inte var dag. Inte heller griskultingar som ägnar sig åt synkroniserad simning.