Disney spelar ut den oprövade actionbrickan Jake Gyllenhaal och får en cool och kul filmhjälte i retur. Detta i kombination med en vacker och modig prinsessa, en tarvlig skurk och brittisk humor levererad av Alfred Molina ger matinéfilmfeeling åt Prince of Persia, som bygger på dataspelet med samma namn.

Ett dataspel som sagt. Det betyder en strid ström av bataljer, sandstormar, spektakulära flykter och man mot man-fajter när alla försöker lägga vantarna på en magisk dolk.

Actionscenerna är bättre än i Clash of the titans och Iron Man 2, under de djärva stuntsen handlar det inte bara om datoranimering och vi slipper sökta 3D-effekter nu när filmen är i 2D.

Filmen utspelas ”för länge sedan i ett fjärran land” (Persien). Med tanke på det ser Gemma Arterton i rollen som prinsessan Tamina märkvärdigt modern ut när hon snackar perfekt Oxfordengelska genom hela filmen. Upplösningen är att betrakta som en bluff, bullernivån är hög, men Prince of Persia har bara ambitionen att underhålla för stunden.

Det lyckas filmen, Gyllenhaal och regissör Newell (Fyra bröllop och en begravning) med.