"Får jag hålla din hand?" "Nej, du är för ful." Unge Lucien Ginsburg vänder blicken mot havet och tänder en cigarett (och röken ligger sedan tät filmen igenom).

Produktive serietecknaren Sfar bryr sig i sin långfilmsdebut inte ett dyft om att förklara ikonen bakom titeln, säger sig inte vara intresserad av sanningen utan lögnerna. Därmed spär han på myten man nog måste vara fransman för att fullt ut förstå snarare än demonterar den.

Pojken uppfinner självsäkert sig själv i en egentecknad serie och alter ego-karikatyren blir en följeslagare som uppmuntrar den vuxne Serge Gainsbourg till nya synder och excesser.

Det är fantasifullt och färgsprakande, samtidigt blir den händelsestaplande raka kronologin i längden alltför redovisande och Gainsbourg förblir en sagofigur (lite likt Tony Wilson i 24 hour party people).

Men repliken på stranden satte spår och cynikern, driven av lika delar självförakt och hybris, tycker sig inte förtjäna någon lycka och rusar allt snabbare rakt mot döden.