Österrikiska Jessica Hausners suggestiva bildberättande imponerade redan i mystiska thrillern Hotel. Nu får vi följa rullstolsburna Christine, ypperligt gestaltad av Sylvie Testud, vars ansikte tycks fånga varje sinnesstämning, på en pilgrimsresa till sydfranska Lourdes. Vatten från ortens källa sägs kunna hela de sjuka. Även om MS-sjuka Christine tar myten med ro trappas spänningen och positioneringen upp mellan henne och övriga ditresta samt volontärerna i klostermiljön.

Kampen handlar inte minst om graden av hängivenhet, och kritiken mot den cyniska religiösa kommersen som präglar pilgrimsfärden är uppenbar.

Miraklet i Lourdes är en sällsam historia om mänskliga tillkortakommanden. En slags stillsam psykologisk rysare som ställer intrikata frågor om trons funktion i vårt moderna samhälle, där allsköns andliga attribut går att köpa för pengar. Berättelsen om den till synes så alldagliga Christine kommenterar på ett subtilt sätt vårt ibland närmast inhumana sätt att värdera och gradera varandra. Hur fromma och medmänskliga är vi, när allt kommer omkring, och vad har vi till övers för samhällets svagare, mer utsatta och utstötta? Vi vill alla vara utvalda, men vad gör vi - för oss själva och andra - om vi verkligen skulle utskiljas ur mängden?

Den lågmält intensiva historien väcker frågor om individuella förutsättningar i förhållande till kollektivet och påminner om vikten av att ta vara på livets små mirakel.