Från Disney- och Dreamworkshåll har det länge hävdats att avancerad datoranimering och digital 3D är den animerade filmens framtid och att den framtiden redan är här, men det har ingen berättat för den egensinnige Wes Anderson.

Den fantastiska räven är gjord med en löjligt tidskrävande "stop motion"-teknik som var modern när King Kong hade biopremiär 1933. Det är kaxigt av Anderson att så tydligt gå mot animeringsströmmen. Filmen har faktiskt blivit fantastiskt bra, och slår Tim Burtons/Disneys ganska opersonliga Alice i Underlandet med hästlängder.

Jo, animeringen ser lite enkel ut när rävarna, grävlingarna, en ondskefull råtta (Willem Dafoe gör rösten) rör på sig, och kameran rör sig i princip bara i sidled, men med uttrycksfulla rävar, en strid ström av komiska infall och en bra och rolig story kommer man långt, så långt att jag delar ut min första femma sedan juli 2008 (The Dark Knight).

Filmen inleds med en bild av omslaget till Roald Dahls barnbok Fantastic Mr Fox, för att påminna oss om den litterära förlagan. Sedan är detta till hundra procent Wes Andersons film. Inte en Roald Dahl-film, definitivt inte en barnfilm utan en Wes Anderson-film. Man märker det omedelbart på den härligt vimsiga originalmusiken, på att regissören i vanlig ordning grävt fram gamla obskyra pop/rock-låtar, och sedan placerar dem perfekt i filmsammanhanget.

Andersons udda sinne för humor har glatt fansen sedan Rushmore (1998). I Den fantastiska räven finns teman, till exempel skildringen av en dysfunktionell familj, som känns igen från The Royal Tenenbaums. Anderson återanvänder skickligt originella scenlösningar från Life aquatic och han låter Jarvis Cocker, i en dockas form, kommentera filmens handling i en sång.

Herr Räv, eller Mr Fox, är självsäker och listig. För familjens skull har han sadlat om från hönstjuv till journalist. Ibland har han svårt att leva upp till epitetet fantastisk och ibland grubblar han över tillvaron ("Varför är jag en räv och inte en fågel?"), men själförtroendet är på topp när Mr Fox, i likhet med Danny Ocean (det är ingen slump att en inspirerad George Clooney gör rävens röst), planerar en djärv trippelstöt, här mot de elaka och giriga bönderna Boggis, Bunce och Bean.

På hemmafronten är det lite si och så. Äktenskapet med fru Räv (Meryl Streep) har börjat knaka i fogarna. Sonen Ash (Jason Schwartzman) inleder en tonårsrevolt, och inte blir det lättare när Ashs megabegåvade kusin kommer på besök.

I filmen travesterar Anderson både Bruce Lee och Sergio Leone, ändå följer den här kapitelindelade filmen Dahls saga ganska så troget. Djuren bär i högsta grad mänskliga drag, men när familjen Fox klär upp sig för att äta middag och maten väl står på bordet förvandlas rävarna för några sekunder till glupska rovdjur.

För övrigt lider Mr Fox av en svår vargfobi.