Rob Marshall har satt sprätt på 80 miljoner dollar i sin filmatisering av Broadwaymusikalen Nine, som bygger på Federico Fellinis mästerverk 8 1/2. På papperet är Nine ett mer eller mindre omöjligt filmprojekt. 8 1/2 är Fellinis allra mest personliga film. Det går inte att tänka sig någon annan skådespelare än Marcello Mastroianni som Fellinis alter ego, den hårt prövade filmregissören Guido.

Det visar sig dock snabbt att väldigt mycket är väldigt bra i Marshalls dramamusikal. Daniel Day-Lewis lägger sig nära Marcello, utan att imitera, när han har utläggningar om filmkonstens och skapandets villkor. Marion Cotillard (som vann en Oscar för sitt porträtt av Edith Piaf i La vie en rose) lyckas ge liv åt sin lite sorgsna rollfigur Luisa, dessutom är Cotillard den av filmens skådisar som sjunger överlägset bäst.

Och så har vi Sophia Loren, vacker som en dag och en representant för 60 år av fin italiensk filmkonst. När Sophia Loren gör entré i Nine är hennes karisma så stark att man nästan svimmar.

Filmen inleds i den gigantiska filmstudion Cinecittà utanför Rom 1965. Handlingen som sådan följer originalfilmens troget. Alltså. Regissören Guido Contini (Day-Lewis) skall börja spela in storfilmen Italia om tio dagar. Efter två Continifloppar på raken kräver producenterna en publikframgång. Skådespelarna och filmarbetarna är redan på plats. Problemet är att Guido, som ännu inte börjat skriva på manuset, inte vet vad den nya filmen skall handla om.

Genom att ta in på ett kombinerat lyxhotell/spa försöker Guido hitta tillbaka till inspirationen och kreativiteten, men han får inte vara i fred. Komplikationer modell monumentala uppstår när regissörens älskarinna Carla (Penélope Cruz) kommer på oväntat besök, tätt följd av Guidos hustru Luisa. Samtidigt blir den kommande filmens stjärna Claudia (Nicole Kidman) mer och mer otålig när hon aldrig får se något manus.

8 1/2 består i stor utsträckning av minnesfragment och drömmar när Guido försöker bearbeta sin katolska uppfostran, när han tänker tillbaka på alla kvinnor han träffat, och svikit. I Marshalls film blir drömscenerna själva musikalinslagen, shownummer i färgsprakande, påkostad Chicagostil med idel lättklädda kvinnor framför kameran.

Eftersom Marshall behärskar musikalgenren trodde jag att sången och dansen skulle vara den här filmens styrka, men musiken är ganska anonym. Däremot är filmens rakt berättade partier, tids- och miljöskildringarna, övertygande och snygga, om man nu sväljer premissen att alla i Italien pratar engelska.

Stjärnspäckad är Nine under alla omständigheter. Starkast lyser Loren, Cruz och Cotillard. Kidman, som är Guidos musa, kan inte riktigt mäta sig med Claudia Cardinale, som gör rollen i Fellinis film. Det snällaste man kan säga om Kate Hudson, som spelar modeskribenten Stephanie, är att hon gör så gott hon kan.