Pretty woman-regissören Marshalls nya romantiska komedi är så ultralight att den får Love actually att framstå som en djupsinnig Tarkovskijfilm, och inte mig emot för det är inget fel på underhållningsvärdet i Valentine's day.

I filmen får vi veta att Alla hjärtans dag är ofantligt stort i USA. Det är en dag för romantik, glädje och frierier, men kanske också en dag för att göra slut?

Vi får följa ett tjugotal olika människoöden under ett dygn i Los Angeles, det handlar om alla åldrar och det handlar om både par och singlar. Antingen försöker man hitta den rätta eller så försöker man hålla förhållandet vid liv när det är dags att skicka blommor och kort till den man har kär.

De orosmoln som finns i filmen är pyttesmå. Att det kommer att sluta på bästa möjliga sätt för samtliga av filmens medverkande (utom möjligen den som varit tarvlig) behöver ingen tvivla en sekund på, och man kan också tidigt misstänka att de flesta av historierna kommer att vävas samman i finalen.

Filmen är uppbyggd i sketcher/tablåer av skiftande kvalitet. Överlägset bäst, och mest inspirerade, av skådisarna är Anne Hathaway, Jessica Biel och Jamie Foxx, som alla visar prov på komiska talanger vi inte sett röken av i tidigare filmer. Kathy Bates, Shirley MacLaine, Queen Latifah och Hector Elizondo är så bra som man kan förvänta sig, men har fått för små roller att arbeta med, medan filmens två tråkigaste skådisar Ashton Kutcher och Jennifer Garner tar alldeles för stor plats framför kameran.

Det gör dock inte så mycket när MacLaine har en finfin scen framför en bioduk och pretty woman själv, alltså Julia Roberts, får kommentera filmen Pretty woman.