Redan i Håkon Lius kortfilm Kär i natten, som han gjorde på Filmhögskolan i Göteborg, dominerade en bitterljuv känsla av längtan efter något stort och vackert i livet. Då handlade det om kärleken mellan två unga män.

I Lius första långfilm, gjord inom ramen för Film i västs och Svenska filminstitutets Rookieprojekt, står relationen mellan mor och son i centrum. Men känslan finns kvar och genomsyrar allt, från fotots gyllene pasteller till filmmusikkompositören Fredrik Viklunds Neil Young-doftande röst.

Den medelålders kvinnan Kicki har kommit hem till Sverige efter flera år i USA. Vi möter henne på hennes födelsedag, som firas med rödvinsflaskan och den taiwanesiske internetflirten. Hos sin mor i Sverige har hon lämnat sin nu tonårige son Viktor, som hon försöker knyta an till genom att bjuda honom på en resa. Till Taiwan.

Miss Kicki är till största delen Pernilla Augusts film. Hon använder hela sin kropp för att gestalta den rotlösa Kicki, som söker ständig bekräftelse från män, men verkar har svårt för bestående relationer. Hon tar Kicki genom alla stadier av berusning, men också skam, barnslig nyfikenhet och rastlöshet. Mycket har improvisationens fräschör, speciellt de fina scenerna mellan Kicki och portieren på hotellet i Taipei.

Men det fina med Miss Kicki är att alla skådespelare får utrymme att göra sitt bästa. Ludwig Palmell är rörande som den prövande Viktor, som trots allt vågar lita på sin struliga mamma. Norsk-taiwanesisk-svenske Håkon Liu får ihop de asiatiska och svenska skådespelarna till en imponerande helhet.

Han framstår allt mer som nästa svenska regissör att lyckas fullfölja sin konstnärliga drivkraft och samtidigt locka en stor publik. Det är ren skandal att SF Bio inte låter filmen gå upp på sina biografer.