Edge of darkness, titeln smakar skräckfilm men är i stället en politisk thriller. Bond-regissören Martin Campbell (Casino Royale) vill nog gärna se den som en film i samma anda som Alla presidentens män, Tre dagar för Condor och Avlyssningen, tre vassa politiska thrillers från 1970-talet. Det är den inte, vilket inte hindrar Edge of darkness att vara en bitvis riktigt spännande thriller om politiskt maktspel, mörkläggning och aktivister.

I den korta prologen lyser en skimrande fullmåne över vatten, men idyllen bryts då vattenytan krusas och tre livlösa kroppar flyter upp.

En kort hemmavideosnutt, en återförening och ett mord senare är mordutredare Thomas Craven på jakt efter visshet och kanske hämnd. Han köper helt enkelt inte förklaringen att han var måltavlan och dottern av misstag kom i vägen för hagelbössan.

I förlagan, en tv-serie från 1985, spelar Bob Peck polisen och Joanne Whalley dottern. I denna långfilmsversion görs rollerna av Mel Gibson och serbienfödda Bojana Novakovic (som var med i skräckfilmen Drag me to hell i fjol). Det är framförallt far/dotterrelationen som gör att filmen griper tag lite mer än dussinthrillern. Den växer fram dels genom de videofilmade snuttarna på den tioåriga dottern, dels genom att fadern i sin saknad ser och hör henne, både som barn och vuxen.

Lägg till en mystisk man, expert på att få precis vad som helst att försvinna som verkar helt i det fördolda och gärna strör litterära och filosofiska referenser omkring sig, och intresset räcker hela filmen ut. Trots att överraskningarna inte är så stora.