Fattigsverige i nytt ljus
En soptipp vid vattnet, ett blåsigt förortstorg, en trång lägenhet i ett slitet höghus. I Babak Najafis första långfilm Sebbe lyfts fattigdomens Sverige fram.
Relaterat
Fakta
Babak Najafi
Född: i Iran 1975, kom till Sverige som 11-åring.
Bakgrund: utbildad i dokumentärregi på Dramatiska institutet, uppmärksammades bland annat för sin novellfilm Elixir, fick Bo Widerbergstipendiet 2004.
Filmiska förebilder: "många, men två yngre är den tyske regissören Fatih Akin och mexikanen Alejandro González Iñárritu. Många gör film för att göra succé, efter en speciell mall eller en bästsäljare. Andra gör film för att imponera på en filmfestivaljury. De lägger sig någonstans däremellan."
Aktuell: med sin första långfilm, Sebbe, som tävlar på filmfestivalen i Göteborg och Berlin. Filmen får biopremiär den 12 mars.
Artikelserie
- Göteborgs filmfestival artikelserie
- Göteborgs filmfestival slog rekord 2010-02-08
- De fick festivalens tyngsta pris 2010-02-06
- Ny filmby på Lindholmen 2010-02-02
- Cineaster trotsade snön 2010-02-02
- Människoöde blev spelfilm 2010-02-01
- I rädda tider lever konsten farligt 2010-02-04
- Günter Wallraff i Göteborg 2010-02-02
- Samtal med fokus på film 2010-01-30
- Stort filmbråk i Göteborg 2010-01-30
- Ciarán Hinds till Göteborg 2010-01-30
- Bow & Arrow lirar live på festen 2010-01-29
- Hon väljer bort invigningen 2010-01-29
- Jessica Hausner ställer in festivalbesök 2010-01-29
- Heta filmer på repertoaren 2010-01-29
- En miljon till nordiskt filmpris 2010-01-27
- Roy Andersson inviger i Göteborg 2010-01-25
- Generöst tema på filmfestival 2009-11-24
- Filmfestivaltips från Maria Domellöf Wik 2010-01-12
- Tips inför Filmfestivalen/Patrik Andersson 2010-01-12
- Tips inför Filmfestivalen/Mats Johnson 2010-01-12
- Tips inför Filmfestivalen/Emma Engström 2010-01-12
- González-film inviger festivalen 2010-01-05
- Afrikanskt på filmfestivalen 2009-11-11
- Drar ihop sig till filmfestival 2010-01-12
- När jag var ute och gick tidigare tänkte jag: vilken tur att det inte blev så här när vi filmade, det hade inte varit roligt att stå ute i tio timmar per dag i det här vädret, säger Babak Najafi och slår ut med handen mot fönstret i hotellobbyn. Utanför snöar det lätt och den vita parkeringsbåten skymmer utsikten över hamnen.
Det var det nakna landskapet och kylan i luften Babak Najafi ville åt, när han spelade in i Göteborg förra vintern. Han ville också fånga de miljöer han tycker syns allt för sällan i svensk film.
- All respekt till dem som står bakom kameran, men de är ofta medelklass och gör film som utspelar sig i samma miljöer. Jag ville porträttera fattigdom i dag i Sverige. Vi har byggt oss en fantasivärld av trygghet här som är bekväm men inte sann, säger Babak Najafi, som definierar sin egen bakgrund som arbetarklass.
Filmen, den enda svenska spelfilm som tävlar om festivalens nordiska pris, handlar om 15-årige Sebastian som bor med sin mamma. Hon delar ut tidningar, ett jobb som varken kan bekosta fördelsedagspresenter eller nya vinterkläder. För Sebbe är livet tufft, i skolan blir han misshandlad och hemma väntar en mamma som inte räcker till.
För att kunna skriva manuset krävdes ett grundligt researcharbete, då Babak Najafi reste runt med sin stillbildkamera och tog bilder på miljöer, på människor. Bland annat tillbringade han tre månader med att besöka högstadie- och gymnasieskolor i Stockholm, för att samla på sig material till sina karaktärer och hitta skådespelare.
Det låter som en tidskrävande process?
- Ja, men det är fantasieggande och viktigt för mig. 98 procent av regijobbet är att välja rätt skådespelare och jobba med dem i god tid före inspelningen.
Filmen spelades in till stora delar på Hisingen, i förortsmiljöer som ofta får representera brottslighet.
- Jag vill gärna sudda bort det där, visa vanliga människor med vanliga problem i den här miljön.
Han är mån om att man inte ska kunna skjuta ifrån sig berättelsen, inte kunna säga efteråt att "den har inte med min värld att göra".
- Därför valde jag också att inte göra den här historien om en familj med invandrarbakgrund, för då hade jag inte nått dem jag vill nå.
Vilka är de?
- Inte de som läser kultursidorna i DN, om jag säger så. Alla andra.


































