40-åriga Felicia ska tillbaka till Holland efter att ha tillbringat några dagar hos sina föräldrar i Bukarest. Hon känner sig trängd av sin intensiva och påträngande mamma och har samtidigt dåligt samvete för att lämna sig sjuka pappa. Det blir väl tålamodsprövande även för betraktaren; filmarna låter oss ta del av varje liten oväsentlig detalj under timmarna inför avfarten. Tur att humorn ändå lurar under tristessen – hur man än kämpar förblir man barn inför sina föräldrar.