Claire Denis skildrar kaos, inte bara i själva berättelsen om den vita plantageägaren Maria Vial som vägrar att lämna ett icke namngivet afrikanskt land. Denis bryter upp tiden, låter minnen komma igen, verkligheten springa iväg och hinna ikapp sig själv, ungefär som det skulle kännas att leva mitt i en väpnad konflikt där alla regler är satta åt sidan. Isabelle Huppert lägger sitt allra hårdaste uttryck åt sidan. Hur uthållig och benhård än hennes Maria är, liknar hon med sina pastellfärgade bomullsklänningar en liten flicka. Det är obehagligt på ett lite poröst sätt att följa familjen Vial, och framför allt den äldsta sonen, in i mörkrets hjärta.