Musiksektionen

José González, sångare och gitarrist, tycker till om sektionen Musik nonstop:

"Dokumentären Say my name verkar kul, den handlar om kvinnliga rappare och hela den scenen är man ju nyfiken på. Jag är egentligen ingen super-fan av White stripes men jag tror ändå att dokumentären om dem kan vara bra. Jag har hört mycket om hans (Jack Whites) gitarrspel och nu kanske man får lite mer inblick i det. Det står också att filmen använder sig av bandets konceptfärger. rött, vitt och svart, så då kan det bli snyggt också.

Min känsla är att det är lite färre musikfilmer jämfört med andra år.

Appropå festivalens tema "Sharing". Vad vill du dela med dig av? Och till vem?

I dokumentären The extrordinary ordinary life of José González - som visas som öppningsfilm - delar jag med mig av mig själv och mitt inre liv. Jag vet inte riktigt om jag vill det, men så är det.

Indisk film

Ylva Gustafsson på regionens kultursekretariat, tycker till om sektionen Bortom Bollywood:

"Tematiskt så tycker jag att ämnena är ganska förutsägbara. Det handlar om byråkrati, arrangerade äktenskap och brottslighet i slummen, och det blir ju i viss mån en bekräftelse av en Indien-bild man kanske redan hade. Jag hade gärna sett fler filmer om Indiens alla småföretagare, om faktumet att landets BNP ökar med minst 10 procent per år, eller om alla personer som flyttar från landsbygden till stan. Det lär vara en person varannan sekund, så det är en verklig massflykt.

Dessa ämnen borde speglas i den regionala filmen. Jag saknar i det sammanhanget också dokumentärer, men det finns för all del inte så många indiska dokumentärer i nuläget vilket jag tror i sin tur beror på att landet - trots sin enorma filmproduktion - har så få filmutbildningar.

Det finns 18 officiella språk i Indien och av dem är bara 4 representerade i sektionen Bortom Bollywood. Där hade jag önskat mig fler.

Vad vill du dela med dig av? Och till vem?

Jag vill - till alla biobesökare efter timmar i biomörkret - dela med mig den fantastiska känslan av att springa ett maraton. En känsla som är mycket svår att beskriva på film."

Programurvalet

Jonas Mosskin, psykologistudent och initiativtagare till Psykologer tittar på film, tycker till om seminarieprogrammet:

"Att det är film från så fantastiskt många länder tycker jag är kul och unikt på något sätt. Det är sällan man får ta del av kulturen i Kongo-Brazzaville och så vidare, det ska festivalen ha cred för. Det blir ett sätt att resa bort och möta något man inte får ta del av annars. Sedan har jag en känsla av att festivalarbetarna inte direkt lägger så mycket krut på katalogen och hemsidan. Det är väldigt många okända regissörer och filmer, om man inte är väldigt insatt. Jag skulle vilja bli mer introducerad på något sätt, annars känns det så svårt att välja. Det blir så brett att enskildheterna liksom nästan försvinner."

Vad vill du dela med dig av? Och till vem?

Hm...Jag är fascinerad av gamla hårddiskar, VHS, kasettband, fotoalbum och annan utdöd teknik. Jag skulle vilja göra tekniken tillgänglig igen för intresserade på något sätt, för att återskapa minnen och kreativa ögonblick.

HBT-sektionen

Kaj Heino, ordförande och Jan Schmidt, projektledare på RFSL, Göteborg, tycker till om HBT-sektionen, där annan kärlek än traditionellt heterosexuell skildras:

"Det finns en uppsjö av filmer i programmet som inte listas under sektionen HBT, men ändå berör viktiga HBT-teman. Danska brotherhood, till exempel, som tar upp kombinationen nynazism och homosexualitet, och A single man, som tävlar om Bergmanpriset, som bygger på en väldigt känd bögroman. Simon Stahos nya film Kärlekens krigare handlar om ett ungt lesbiskt par och I love you Phillip Morris med Jim Carrey är väldigt mycket bögfilm även om den kanske inte är helt politiskt korrekt. La mission tar upp homofobi medan Rosa von Praunheim förhåller sig till kyrkan och religionen i sin History of hell. En hel del guldkorn alltså, men inte presenterade under HBT-temat, vilket vi tycker är lite synd. Det är bra att synliggöra och lyfta fram HBT-teman i en egen sektion, men då får man synliggöra allt som är HBT och queer - annars blir det missvisande.

HBT-sektionen har ett snävare utbud. Det västerländska perspektivet dominerar och majoriteten filmer kommer från europeiska länder med starkt patriarkala strukturer. Kanske inte direkt så mycket att känna igen sig i för göteborgs transexuella, bögar och flator.

Vad vill ni dela med er av? Och till vem?

Vi vill dela med oss av våra liv och livsöden. Om fler förstod hur HBT-personer lever skulle en stor del av fördomarna som finns om oss försvinna. Om fler människor överhuvudtaget delade med sig av sina liv skulle förståelsen mellan oss öka.

Fokus: Afrika

Andreas Jacobsson, filosofie doktor i filmvetenskap med inriktning på världsfilm, tycker till om Afrikasektionen:

"Det är spännande att få återse en filmveteran som Souleymane Cissé, och intressant att uppmärksamma Afrika som filmkontinent. Men någonstans känner jag att det är för lite. Jag hittar inga nordafrikanska filmer överhuvudtaget, förutom Egypten. Det kan hända att länderna söder om Sahara generellt är sämre representerade, men om Afrika nu är i fokus så borde både nord- och sydsidan vara med. Den arabiska delen av Nordafrika har en helt annan filmkultur med historiskt sett starkare filmproduktion i länder som Egypten, Tunisien och Marocko. Det finns kopplingar mellan nord och syd, så det hade varit intressant att få en helhetsbild. Sydafrika finns inte representerat alls, inte heller Nollywood i Nigeria. Det kan ju vara ett strategiskt val, eftersom många Nollywoodfilmer är inspelade på video med usel kvalité, men de säger ju ändå något om det audiovisuella afrikanska kulturlivet. Många andra filmer finansieras med pengar ur västerländska fonder och då hamnar man lätt i ett beroendeförhållande."

Vad vill du dela med er av? Och till vem?

Jag vill dela med mig av den afrikanska filmen till en svensk publik, eftersom det är så glest mellan visningarna. Gärna i form av en historisk retrospektiv. Det perspektivet saknar jag faktiskt i programmet också: för att få kunskaper kan det ibland vara bra att utnyttja tillbakablickar.

Festivalens huvudtema

Cissi Elwin, VD för Svenska filminstitutet, tycker till om huvudtemat "Sharing":

- Det låter som ett väldigt inbjudande och varmt tema.

Vad vill du helst dela med dig av? Till vem?

- Jag vill dela med mig, till alla filmälskare där ute, den lyckokänsla och stolthet som jag känner över att vi har så många begåvade filmmakare i detta lilla, lilla land.