Den japanska Oscarsvinnaren Avsked handlar om hur den hemvändande arbetslöse cellisten Daigo kommer till ro med sitt nya jobb som begravningskonsult; han förbereder de döda inför kistläggningen. Av filmen att döma förstår man att arbeta med döda är oerhört skamligt och man anar hur regissören och manusförfattaren har velat få upp japanernas ögon, liksom huvudpersonen får upp sin flickväns, inför hur viktig denna sista respektfulla åtbörd till de döda är för de anhöriga.

Just dessa berörande scener är filmens behållning och enda anledningen jag kan se att Avsked fick Oscar för bästa icke-engelskspråkiga film i våras. För det är tyvärr en ojämn historia med för många farsinslag för att vara ett drama och för mycket sentimentalitet för att fungera som komedi. Och filmens olika teman – som hemvändaren som försonas med sitt förflutna och musikens läkande kraft – dras allt för många varv, vilket gör den onödigt lång.