Katie Jarvis, född i Dagenham, Essex, 1991, är så sensationellt bra i Fish tank att man måste gå tillbaka till lille David Bradley i Kes – falken från 1970 för att hitta en lika stark rollprestation från en ung skådespelare i en brittisk film.

Det är ingen enkel uppgift Jarvis har att lösa i Andrea Arnolds nya film. Jarvis medverkar i, och dominerar, i princip varenda scen. Hon porträtterar Mia: en tjej full av aggressioner och svordomar, men också en sårbar femtonåring som har svårt att hantera relationer och sin egen, gryende sexualitet.

Den stora utmaningen för Jarvis, och Arnold, i filmen är att vi för det första måste tro på rollfiguren Mia, för det andra känna sympati för henne och för det tredje tvingas inse att detta inte är en tonåring man vill ha i bekantskapskretsen eller som granne. Jarvis övertygar fullt ut.

Fish tank utspelas i Ken Loach-land, i en eländig förort utkastad någonstans i Essex. I en fallfärdig hyreskasern bor Mia, hennes unga, arbetslösa och alkoholiserade mamma Joanne (Kierston Wareing) och Mias lillasyster Tyler (Rebecca Griffiths). I området finns inget att göra utom att dricka sig full, röka cigaretter och slåss. De unga förortstjejerna saknar vuxna förebilder och försöker, för att få dagarna att gå, imitera de lättklädda danstjejerna som medverkar i hiphopartisters videor.

Pojkflickan Mia har inga vänner, hon har blivit sviken av alla och utkastad från plugget. Hennes enda intresse är att, i hemlighet och när ingen ser på, öva in nya danssteg. I filmens inledning engagerar hon sig också i en till synes övergiven vit häst som står i ett industriområde och ser ut att svälta. Hästen borde släppas fri, även om den har en ägare, resonerar Mia.

Dramats tändvätska är när morsan Joanne, som brukar släpa hem regelrätt drägg , en dag kommer hem till lägenheten med den sympatiske killen Connor (Michael Fassbender, lika bra i Fish tank som i Hunger). Connor har ett arbete och sinne för humor. Han lyssnar verkligen på Mia och tar henne på allvar. Han struntar i hennes vredesutbrott och uppmuntrar henne att satsa rejält på dansen. Plötsligt ser tillvaron betydligt ljusare ut, det är nästan för bra för att vara sant.

I det här skedet av filmen undrar man vilken väg Andrea Arnold, som utöver regi står för manuset, kommer att välja? En "happy ending" av traditionellt snitt ter sig som uteslutet, men man kan ana, och hoppas, att Mia kommer att utvecklas som människa.

Första timmen av Fish tank är verkligen bra. Arnold koncentrerar sig på karaktärsstudier och miljöskildringar. Dialogen är reducerad till ett minimum, av politiska pekpinnar finns inte ett spår. När Arnold ökar dramatiken rejält på slutet känns det faktiskt lite onödigt.

Anmärkningsvärt nog saknade Jarvis skådespelarerfarenhet när hon fick huvudrollen i filmen. Hon "upptäcktes" när hon grälade med sin pojkvän på järnvägstationen i Tilbury. I en intervju i The Times förra året berättade Jarvis att pengarna hon fick för sin medverkan i Fish tank är slut, att hennes favoritfilm är This is England, att det är osäkert om hon kommer att fortsätta skådespelarkarriären och att hon numera har en liten dotter.

TITTA ÄVEN PÅ:

Kes – falken (Ken Loach, 1970)

Sweet sixteen (Ken Loach, 2002)

Tretton (Catherine Hardwicke, 2003)