Han har inte haft det lätt, Guy Ritchie. För elva år sedan kom fina gangsteractionkomedin Lock, stock and two smoking barrels och även Snatch höll måttet två år senare, men var i mångt och mycket samma film en gång till (vilket inte minst arbetstiteln Lock, stock… and six stolen diamonds indikerar). Sedan dess har han, förutom gift/skiljt sig med/från Madonna, spottat ur sig fem filmer som sågats kraftigt och varav flera gått direkt till dvd i försök att hitta tillbaka till framgångsformeln.

Nu har han alltså lurat med sig begåvningen Robert Downey Jr att ge världen en ny Sherlock Holmes. Robert Downey Jr som alltid är bra (Golden Globe-nominerad för rollen som Holmes), men ibland tackar ja till vad som helst bara för att hålla sig sysselsatt och borta från drogerna. En rädsla för tristess han delar med den gode Holmes, som mellan brottsfallen hemfaller åt vilken stimulantia som helst inom räckhåll. I sin uppdaterade skepnad är detektiven något av en rumlare, om än med sitt knivskarpa intellekt i behåll.

Ritchie börjar pang på; polisdroskor galopperar längs stenklädda Londongator, revolvrar görs skjutklara medan dova stråkar hetsar på ljudbandet. Holmes själv är naturligtvis först på plats och analyserar blixtsnabbt läget innan han agerar och räddar dagen. Intet öga torrt.

Det är ofta full fart. Däremellan gnabbas Holmes roande med Watson likt ett strävsamt äkta par och när han inte förgås och förgör sig själv i den där tristessen ställer han sig i boxningsringen. Den viktorianska staden är fint animerad, gatorna myllrar av liv och rörelse och Tower Bridge står halvfärdig över Themsen. Små fram- och tillbakablickar i uppsnabbat tempo på välkänt manér förklarar och visar prov på Holmes briljans.

Själva historien kryddas med svartkonst och (dåtida) tekniska framsteg men Ritchie ser den mest som en ursäkt för nästa kameraåkning och slagsmålsscen, av vilka en del för tankarna till tidigare Downey Jr-figuren Chaplin. Det vill säga mer komik än action.

Annars är det just som actionhjälte Sherlock Holmes är återväckt. Glöm alla tankar på stillsamt pip-puffande i tweedkavaj och Sherlock-hatt. Här gäller kampsportsteknik, skurk i gestapoutstyrsel och ryckiga specialeffektanimeringar. Gott och väl så, men tyvärr blir det aldrig riktigt spännande och de eventuella ambitionerna till en Holmesk nystart och fördjupning i stil med kollegan Bond går därmed om intet till förmån för popcornunderhållning. Lite synd då det omvända hade gett en bättre grund att bygga vidare på i den uppföljare som det så skamlöst bäddas för mot slutet.