Efter No country for old men och Burn after reading väljer Joel och Ethan Coen att göra en film av det mindre formatet, utan Hollywoodstjärnor i rollistan. A serious man är en nattsvart och starkt personlig film, som hamnar i gränslandet mellan komedi och tragedi, när vi får följa den hårt prövade familjefadern och fysikläraren Larry Copnik, spelad av Michael Stuhlbarg.

Filmen utspelas huvudsakligen i en villaförort, där det nästan bara bor judiska familjer, i Minneapolis på det sena 1960-talet. Larry försöker alltid göra det som är rätt och riktigt. Han har lärt sig att acceptera sakernas tillstånd utan att klaga. Dock finns det gränser även för den tålmodige Larry, faktum är att hans liv håller på att rasa samman.

Hans hustru har inlett ett förhållande med en av Larrys vänner, och vill skiljas. På jobbet går det sämre och sämre. Han krockar med bilen. Pengarna börjar ta slut. Larry har en påtvingad inneboende i form av sin allmänt jobbige och psykiskt instabile storebror. Och det kommer att bli värre.

För att kunna hantera situationen väljer Larry att söka upp tre olika rabbiner, för själavård och vägledning. Svaren och råden han får är gåtfulla, snarare än konstruktiva. Jag tror att bröderna Coen vill ha sagt att inte ens en gammal vis rabbin kan ge enkla svar på livets svåraste frågor.

Av Coens tidigare filmer är Barton Fink (1991) den som mest påminner om A serious man, annars är detta en film som i viss mån liknar Todd Solondz skoningslösa satir och medelklasskildring Happiness från 1998. Jo, Coens bjuder på både skratt och excentriska rollfigurer, men det som fastnar ordentligt är filmens tilltagande domedagskänsla.