I filmens inledning befinner sig den skuldsatte varvsägaren Andersson ("Loffe" Carlsson) i Venedig, där han åker gondol. "Hö-hö! Finns det ingen som talar svenska här? Hö-hö!".

Lite senare i Göta kanal 3 är Andersson den svenska pilsnerfilmens motsvarighet till symbolforskaren Langdon i Da Vinci-koden när det gäller att lösa kluriga gåtor för att hitta en skatt som Baltzar von Platen sägs ha gömt någonstans utmed kanalen.

Göta kanal 2 var en usel komedi, trean är om möjligt ännu sämre. Det är plågsamt att se Carlsson, Magnus Härenstam och Svante Grundberg trilla i vattnet och försöka upprepa skämt som inte ens var roliga i den första filmen för 28 år sedan.

Filmen består av scener utan mål, mening och skratt staplade på varandra. Dialogen är helrisig och agerandet under all kritik. Humorn hör hemma på stenåldern.