Luftslottet som sprängdes är en skickligt gjord thriller, väl ihopknuten med de två tidigare filmerna. För rasande spännande är det. Man naglas fast i biofåtöljen för att följa Lisbeth Salanders tillfrisknande och kamp för revansch och upprättelse, men också Mikael Blomkvists nästan maniskt målmedvetna jakt på sanningen.

Millenniumtrilogin håller på att erövra världen, både i bok- och filmform, och det är lätt att förstå vad det är som fängslar läsare och biobesökare. Det handlar om Lisbeth Salanders ofjäskiga personlighet. Det handlar om den mycket snillrika historien som bygger på berättelsen om den lilla människan som blir bokstavligt våldtagen av dem som finns högst upp i samhällspyramiden, men som ändå vägrar att ge upp.

Men som filmbygge har Luftslottet som sprängdes problem. Noomi Rapace ser visserligen fortfarande ut som en utspökad korsning mellan en nidbild av en punkare och någon av de superhjältar/rymdgubbar som min femårige son ritar. Men det är inte där problemet ligger. Noomi Rapace gör en trovärdig tolkning av en milt sagt skeptisk, tystlåten och ständigt ifrågasättande Lisbeth Salander. Problemet finns i stället bland annat hos Michael Nyqvist och hans version av journalisten Mikael Blomkvist. Nyqvist är inte dålig men rollfiguren är så vag, otydlig och oförklarad att man inte förstår varför han är så framgångsrik. Inte heller förstår man varför han är redo att offra allt för att hans tidning Millennium ska komma ut med numret som ger läsarna SANNINGEN. Eller, man förstår ATT det är så, men man kan inte greppa passionen och engagemanget som måste finnas där bakom skinnjackan och klichébilden av en grävande reporter.

Det, tillsammans med våldsstunderna med den otroligt stereotype, blonde och storvuxne tyske halvbrodern till Lisbeth Salander, gör att jag visserligen sitter fastnaglad hela filmen men kryddat med ett ideligen återkommande suckande. Hjälten Blomkvist känns helt enkelt för genomskinlig och den våldsälskande kopian av Dolph Lundgrens Drago från Rocky IV är så klyschig att alla klockor stannar.

Filmen räddas av tempot, av kunnandet när det kommer till att berätta en gastkramande historia och av Anders Ahlbom Rosendahls gestaltning av psykologen Peter Teleborian. Han är nästan lika vidrig som Peter Anderssons advokat i den första filmen.

FOTNOT: Luftslottet som sprängdes har biopremiär först nästa vecka. Alltså fredag 27 november.