Förbjuden film får nu visas
GP har pratat med regissören Åsa Faringer, som är på väg till Guatemala för att visa sin film Pumans Dotter. Där har filmen varit totalförbjuden i 15 år.
Relaterat
Fakta
Åsa Faringer
Ålder: 47 år.
Bor: Enskede utanför Stockholm.
Gör: Manusförfattare och regissör.
Aktuell med: Visar filmen Pumans Dotter på filmfestivalen Ícaro i Guatemala City på fredag. Tävlar också med sin senaste film Svarta Nejlikan på festival.
Övrigt: Vann tillsammans med Ulf Hultberg en Guldbagge för Pumans Dotter 1994. Jobbar för närvarande på två nya manus, ett och Kuba på 1850-talet och ett om dagens Sydafrika.
Vad är det här för film?
– Den speglar inbördeskriget i Guatemala sett genom en ung indianflickas ögon som återvänder till sin hemby och minns de övergrepp mot mänskliga rättigheter som begicks. Steg för steg återberättas den militära massaker som var en del av inbördeskriget i Guatemala som höll på i 36 år.
Varför har den förbjudits i landet?
– De har inte velat ta i den med tång i Guatemala, inte ens sedan fredsavtalet tecknades 1996. Det talas fortfarande knappt om inbördeskriget i landet, trots att uppemot 200 000 människor dog under konflikterna. Och det förekommer fortfarande våldsamma konflikter med knarkhandel och andra typiska efterkrigsproblem.
Vad betyder det att filmen nu visas?
– Det är otroligt starkt emotionellt för oss som gjort den. Det är nästan så man inte kan föreställa sig vad som ska hända. I Guatemala talas det fortfarande lite om den här tiden. Så det är en otroligt viktig händelse att den visas officiellt i landet. Det är verkligen dags att Guatemala gör upp med sitt förflutna. Hela krigstraumat är fortfarande inte omhändertaget och många har vuxit upp med det våldsamma efterspelet.
Är ni rädda för oroligheter kring visningen?
– Det måste man alltid vara i ostabila länder med hög kriminalitet. När vi spelade in filmen Street love i Mexiko blev vi beskjutna under inspelningen eftersom maffian reagerade på filmens innehåll. Så visst kan det bli turbulent. Även om det här är ett så pass officiellt sammanhang och förhoppningsvis lugnare.
Vad hoppas ni på med visningen?
– Vi hoppas verkligen att filmen sprids över hela Guatemala och att den används som en form att dra igång diskussioner om kriget. Förhoppningsvis kan det vara en start till att landet verkligen tar tag i sitt förflutna och ger de drabbade upprättelse. Det har alltid varit en av drivkrafterna med att göra filmen.
































