Så olika
Komedi
Så olika
Regi: Helena Bergström Med: Ingela Olsson, Anna Ulrika Ericsson, Johan Widerberg, Philip Zandén, Richard Wolff, Nina Gunke och Rolf Lassgård Sverige, 2009 (108 min) BERGAKUNGEN, BIOPALATSET
Här har vi filmen där dansbandet Arvingarna åker karusell på Skansen, Richard Wolff, utklädd till August Strindberg, sjunger Det är synd om människan och Johan Widerberg står med famnen full av lemurer.
Stenansiktet Widerberg brottas med en helt omöjlig roll, som djurskötare, i Helena Bergströms nya komedi Så olika, men Widerberg är verkligen inte ensam om att ha problem med filmens spretiga, överlastade och orimliga manus, författat av Bergström och Tove Alsterdal.
Bergströms regidebut Se upp för dårarna var inte så märkvärdig storymässigt, men det kompenserade regissören med råge genom att berätta med stor och smittande energi. I nya filmen går Bergström bara på sparlåga, man får intrycket av att filmens producent Colin Nutley haft alldeles för mycket att säga till om rörande skådespelarval (Wolff och Rolf Lassgård) med mera. Alla som utsatte sig för Nutleys senaste film Angel förstår att det inte är något positivt.
Så olika kretsar kring systrarna Lotta och Sanna Lövdahl, spelade av Ingela Olsson och Anna Ulrika Ericsson. Lotta är nyutnämnt finansborgarråd i Stockholm. Hon är en orädd och effektiv realpolitiker, men har svårt att dessutom hinna med att vara ensamstående mamma, när äldsta dottern fyllt fjorton med allt som det innebär.
Lillasystern Sanna, som ännu inte riktigt hittat sin plats i tillvaron, arbetar på produktionsbolaget Megatelevision. Företaget har, fullständigt osannolikt, lyckats sälja in ett Allsång på Skansen-plagiat: programledaren skall mata sälarna eller stå bland älgarna medan Arvingarna sjunger en trudelutt.
Runt systrarna finns vänner och kollegor som alla har någon form av relationsbekymmer. Ensamma om att vara harmoniska är Lottas och Sannas föräldrar, hyfsat trovärdigt spelade av Siw Malmkvist och Fredrik Ohlsson.
Emellertid. Den som vågar erkänna sina brister och visa sina innersta känslor har alla möjligheter i världen att bli en hel och lycklig människa. Det är Kay Pollak-varning på budskapet i Så olika, som utöver ett par välspelade scener mellan Ingela Olsson och Philip Zandén inte har mycket att komma med.















































