För varje ny Saw-film slår det mig hur serien förvandlats från psykologiska moralthrillers till ett sadistiskt Fångarna på fortet. Olika lag med moraliskt tveksamma personer placeras mot sin vilja i celler och gör upp om nycklar för att vinna sin frihet. I Saw 6 går lekarna ut på att hålla andan så länge som möjligt, ta sig igenom labyrinter, lemlästa sig själv och ta livet av sina medtävlande.

Det känns dock som serien tappat sedan lekledaren, seriemördaren Jigsaw (Fader Fouras) dog i den tredje filmen. Även om han har lämnat både nycklarna till fortet och ett knippe nya dödslekar till sin efterträdare, poliskonstapel Hoffman.

Blod- och skräckmässigt står inte Saw 6 ut mot föregångarna, men den levererar ändå vad som förväntas. En lös tråd eller två från de tidigare filmerna nystas upp medan flera nya lossnar under filmens gång.

I slutändan är filmen, trots överpedagogiskt berättande och ett ibland långsamt tempo, en fullgod film i serien. Och i slutet av filmen väntar man bara på att överlevarna ska ställa sig på bokstäver på fortets golv och bilda ordet UPPFÖLJARE.