Fotografen från Riga är en historisk skildring av efterkrigstidens Lettland sett genom fotografen Inta Rukas kameralins. Det är också en personlig jämförelse mellan regissörens uppväxt i Sverige och att som dokumentärfotograf växa upp i det krigsdrabbade och sovjetockuperade Lettland.

I över 20 år har Inta Ruka fotograferat människorna i hemstaden Riga och i filmen får vi se många av hennes fantastiska svartvita bilder. Tyvärr når inte själva filmen upp i samma standard och det lär inte heller bli någon guldbaggevinnare som Nycanders senaste dokumentär, Nunnan från 2007.

I en scen i filmen konstaterar Ruka att hennes liv har blivit intressant tack vare alla människor hon träffat. På samma sätt blir filmen intressant tack vare de tandlösa gummor och gamla kolchosarbetare hon fångat med kameran.

Spännande är också besöket i de fattiga Amaliela-kvarteren i Riga där ryssar och balter bor utan vare sig el eller varmvatten. Som göteborgare kan man inte undgå att tänka på hur Haga, Landala och Masthugget såg ut på 1940- och 1950-talet.

I slutändan är Fotografen från Riga inget dokumentärt mästerverk. Men på samma sätt som det faktum att ungdomar skrattar åt berusade ryssar på Youtube är den en välbehövd påminnelse om den extrema eurocentrism som gör att vi allt för sällan vänder blicken åt öst.