Det ligger nära till hands att jämföra The young Victoria med Shekhar Kapurs två filmer om jungfrudrottningen Elizabeth I. Jean-Marc Valées film är mycket mer traditionellt uppbyggd och handlar om en mycket mer traditionell brittisk regent. Begåvade Emily Blunt är bra i Victoriarollen, men hon är inte riktigt en skådis av Cate Blanchetts kaliber. Å den andra sidan är det betydligt mer tacksamt att porträttera den starka, orädda och handlingskraftiga realpolitikern och krigsföraren Elizabeth I (i filmen The golden age att jämföra med en actionhjältinna) än den unga Victoria.

Victoria, som haft en överbeskyddad uppväxt, är oerfaren när hon kröns till drottning 1837. Hennes beslut ligger inte högre än på en "utse hovdamer"-nivå. Hon lyssnar för mycket på den sluge rådgivaren Lord Melbourne (Paul Bettany), som mest talar i egen sak.

I Nationalencyklopedin konstateras att äktenskapet mellan Victoria och prins Albert av Sachsen-Coburg-Gotha (han spelas av en lite färglös Rupert Friend) var ett resonemangsparti. Jo, kung Leopold av Belgien hade ett finger med i spelet när en väl påläst, och aningen blyg, Albert skickades till London för att uppvakta Victoria, men skall man tro på Valées film uppstod snabbt heta känslor och äkta passion (att paret fick nio barn under arton år stärker den teorin).

The young Victoria är bäst och mest intressant i början, i skildringen av det politiska rävspelet i kulisserna. De giftiga replikerna duggar tätt. I takt med att Victoria inser att hon är en bricka i ett politiskt spel hon måste lära sig att bemästra växer hon som människa. Sedan blir filmen mer och mer romantisk för att sluta i rojalistisk yra.

Filmen är välgjord, hyfsat påkostad och välspelad, i synnerhet från de som tilldelats dramats "bad guy"-roller. Det är ett nöje att se Miranda Richardson i aktion som Victorias cyniska mamma hertiginnan av Kent. Riktigt bra är också Mark Strong som Sir John Conroy. Sir John vill ha en förmyndarregering (som han kontrollerar själv) i stället för en blott 18-årig drottning. Ångesten lyser ur Strongs ansikte när Sir John förstår att spelet är förlorat.