Stening är barbariskt, inhumant, oursäktligt och allt annat än guds vilja – inshallah. Ändå händer det osmakligt nog också på 2000-talet att människor tar Gud till ursäkt för att stena medmänniskor till döds.

De sharia lagar som tillämpas i den lilla iranska byn Kupayeh i The stoning of Soraya M är inget annat än ett perverterat befästande av den patriarkala strukturen. Det svårsmälta men angelägna dramat bygger på fransk-iranska journalisten Freidoune Sahebjams bok från 1994 där ett verkligt fall beskrivs. Soraya M (Marnò) anklagas för otrohet av sin make Ali (Negahban) som vill gifta om sig med en fjortonåring. Nu ser han i sharialagarna en chans att slippa betala underhåll till sina äldre barns mor. Soraya, oskyldig till anklagelserna, får i princip hela byn emot sig när häxprocessen drar igång.

Regissören Nowrasteh må av sina belackare kallas republikanernas Michael Moore men Soraya-filmen är välgjord in i minsta detalj från filmfoto till gestaltning. Det upprörande temat för tankarna till Khaled Hosseinis känslostarka uppgörelse med talibanstyret i böcker som Flyga drake eller Tusen strålande solar. Också svenska Nahid Persson beskriver, i dokumentärer som Prostitution bakom slöjan eller Fyra fruar och en man, hur iranska kvinnor hänsynslöst utnyttjas av männen i sin omedelbara närhet.

Fotnot: The stoning of Soraya M har förbjudits I Iran.