I Vagabond (1985) spelar Sandrine Bonnaire den 18-åriga luffarflickan Mona. Mona är en ung rebell utan ideal. Hon söker efter frihet, men finner bara iskyla. Hon fryser ihjäl i ett dike. Vad vill regissören och manusförfattaren Agnès Varda ha sagt med filmen?

Kampen för frihet och kampen för kvinnors rättigheter klarar man inte av på egen hand, förklarar Varda i självbiografifilmen Agnès stränder. Sedan får vi se bilder av när den radikala filmaren deltog i en massdemonstration för kvinnans rätt till abort.

Filmen inleds med Varda på en strand omgiven av speglar och unga filmarbetare. Hon föddes i Bryssel 1928. Långfilmsdebuten La Pointe Courte föregrep den franska nya vågen, en våg som Varda blev en del av när hon träffade Godard, Resnais och Demy, och gjorde den tidstypiska filmen Cleo från 5 till 7 (1962). Fotoreportageresor till Kina och Kuba följde. Sedan en längre vistelse i Los Angeles, när hippierörelsen var som starkast. Alltid nya filmprojekt på gång.

Hur sammanfattar man ett så långt och innehållsrikt liv i en film på 109 minuter? En inspirerad och anmärkningsvärt vital Varda väljer den lekfulla linjen. Hon använder sig av en rad olika filmtekniker. Hon iscensätter händelser från ungdomsåren i hamnstaden Sète, hon berättar om landskap och stränder, om möten med författare, konstnärer och franska fiskare, hon träffar gamla vänner från förr och speglar, ofta i en och samma scen och utan att bli sentimental, tidens obönhörliga gång.

Allvaret finns där när så krävs. Minnena från andra världskriget. Vänner och kollegor som inte längre är i livet. Den stora saknaden efter livskamraten Jacques Demy (regissören bakom den fantastiska Paraplyerna i Cherbourg), som Varda gjort två kärleksfulla filmer om. Demy dog 1990.

Naturligtvis underlättar det om man känner till Agnès Varda och sett några av hennes filmer för att uppskatta Agnès stränder fullt ut, men det är inte direkt nödvändigt. En livsbejakande film om en fascinerande och kreativ 81-årig kvinna kan ses av alla.