- Förändringen ska vara möjligt att hantera utan att skapa onödig osäkerhet för hela branschen, säger Mats Svegfors, filmutredaren som dessutom sedan i februari ägnar "minst 70 timmar i veckan" åt jobbet som VD för Sveriges radio.

Han gör en jämförelse med Göteborgs Posten, min arbetsplats, för att förklara hur han tänkt sig att svensk film ska finansieras i framtiden. Han målar upp ett scenario där mina chefer kommer till mig och säga att vi står inför en genomgripande större förändring.

- För att det inte ska bli ett enda stort kaos och stormöte av alltihop, så kanske de väljer att förklara hur de tänker och berätta att det kommer att ta si och så lång tid att åstadkomma förändringen. Under den tiden så gäller det gamla.

På onsdag, den sjunde oktober, kommer filmutredningen, tre veckor senare än beräknat.

- Det betänkande vi lägger väcker frågan om en temporär förlängning av filmavtalet inför en i icke ringa utsträckning förändrad filmpolitisk regim - ja, eller skriv filmpolitik, annars förstår ju inte läsarna vad jag säger. Vi vill att det här ska vara möjligt att hantera utan att det skapar en onödig osäkerhet för hela filmbranschen.

Mats Svegfors berättar att det handlar om två saker: dels en förlängning av det nuvarande filmavtalet under en temporär tid. Hur länge vill han inte gå in på förrän vid presentationen den 7 oktober. Dels handlar betänkandet också om en mer genomgripande, större förändring av filmpolitiken.

Är det en statlig filmpolitik du talar om då, eller?

- En helt statlig filmpolitik skulle innebära att regering och riksdag råder över det faktiska innehållet i olika stödformer, medan det i avtalsregleringen är en fråga för parterna, säger Mats Svegfors undanglidande, och fortsätter:

- Maktfrågorna är stora. Skulle någon till äventyrs föreslå en statlig filmpolitik så handlar det ju om att se över villkor för stöd, prövningsordningen för stöd, konsulentordningen och så vidare. Det vore oklokt om vi inte förstod den kunskap och erfarenhet som finns inom det nuvarande systemet och förvaltade den.

Mats Svegfors menade tidigare att allt annat än ett nytt filmavtal vore att betrakta som "ett misslyckande". Han har kritiserats av branschen för detta sitt sätt att redan tre veckor in i filmutredningen låsa fast sig vid en avtalsmodell från 1960-talet. Har han tagit åt sig av kritiken?

- I våra direktiv ingår det att belysa två alternativ, inte bara en statligt finansierad filmpolitik. Jag uttalade vad jag tyckte var önskvärt, men ibland är det inte möjligt att göra det man tycker är önskvärt.

Vilka är de största förändringarna på filmområdet sedan det förra avtalet tecknades?

- Inget är helt nytt men det har skett en branschförskjutning från att man ser film på bio till tv till dvd till via nätet. Där är vi tillbaka i frågan om avtal eller inte. Det blir ju bokstavligen självklart att vi inte kan ha ett avtal som bygger på intäkter från biobiljetter när såpass mycket filmdistribution sker på andra sätt. Det är klart att det tänjer på ramarna för och spränger den avtalsmodell vi tidigare haft.

Mats Svegfors anser att hans uppgift som filmutredare varit "svår och komplex". Eftersom han inte är en "filmmänniska" själv har han tagit hjälp i utredningen av en mindre referensgrupp.

- Det är inte alldeles lätt att överblicka men..... vid dagens slut... finns det väldigt mycket konstruktiv vilja. En vilja att samverka och hantera frågor rationellt.