Jag såg nya Wallander direkt efter nya Salander och kunde konstatera att Lena Endres rollfigurer i Flickan som lekte med elden och Wallander – cellisten är mer eller mindre identiska (en annan likhet mellan filmerna är de ryska skurkkopplingarna). Visst är det skumt?

Cellisten i titeln heter Irina. Hon befinner sig i Ystad för att ge konsert, senare skall hon vara kronvittne i en mordrättegång. Medlemmarna i den ryska maffian (ständigt denna ryska maffia!) är väldigt påhittiga när det gäller metoder för att göra sig av med vittnet, Kurt tvingas till en och annan räddningsaktion.

Utan någon startsträcka att tala om har ett mord begåtts och en bilbomb detonerat. Actionnivån är, med Wallandermått mätt, hyfsat hög, men storymässigt rör sig Cellisten huvudsakligen i polisfilmschablonland.