Maktmissbruk är snarare regel än undantag för den krasse politikern Servet (Kesal). Han befinner sig mitt i valkampanjen och räknar kallt med att bli omvald när han i hög fart på en mörk landsväg kör på en fotgängare och smiter. Vad göra? När plan A - att inte bli upptäckt - fallerar, går han raskt till plan B - att kasta skulden på sin chaufför Eyup (Bingol).

Överenskommelsen de båda männen fattar går ut på att Eyup tar på sig skulden och sitter av Servets fängelsestraff mot att politikern under tiden försörjer hans hustru och tonårssonen Ismail (Sungar).

Allt medan månaderna i fängelse går förändras relationerna mellan de tre personer som harvar på utanför fängelsets murar. När Eyup släpps ut är frågan vilka tre - av de fyra huvudpersonerna - som egentligen mest beter sig som de där ofta avbildade tre aporna: som ingenting hör, ingenting ser och ingenting säger.

Mannen, hustrun, tonårssonen och arbetsgivaren, alla låsta i sin egen personliga desperation. Deras famlanden i livet och oförmåga att nå varandra framgår tydligt i Nuri Bilge och hustrun Ebru Ceylans kammarspel som, förutom att vara ett tidlöst och välspelat existentiellt drama, också ger oss en skrämmande inblick i det moderna Turkiet. Ebru Ceylan, filmfotograf och skådespelerska, som spelade huvudrollen i makens prisade Climates (2006) står bakom De tre apornas manus och dystopiska bildspråk.

I våras hedrade Göteborg filmfestival den för den breda biopubliken i Sverige hyfsat okände men internationellt mycket erkände och prisade turkiske regissören Nuri Bilge Ceylan och lät hans filmer dominera sektionen Turkiet i fokus.

Det skedde inte utan fog. De tre aporna är på en gång film noir och melodram, känslomässigt pumpande men också estetiskt skoningslös och stram.