Looper, som med lätthet är den slugast konstruerade actionfilmen sedan Inception, utspelas i Kansas 2044. Tidsresor är ännu inte uppfunna, men kommer att vara det om trettio år.

Unge Joe, spelad med glimten i ögat av Joseph Gordon-Levitt, är en högeffektiv looper: en yrkesmördare vars offer skickats tillbaka från framtiden.

Rörigt? Nej, faktiskt inte alls. Och jag har inte avslöjat för mycket av filmens handling.

Megabegåvade regissören Rian Johnson (även manus) arbetar skickligt med tempoväxlingar. I filmen finns flera långa, långsamma, dialogdrivna sekvenser, som ger de plötsliga våldsutbrotten ökad intensitet.

Storstadsmiljöerna är futuristiska och slitna samtidigt, Looper har ofta drag av en klassisk film noir.

Men det är skådespeleriet som så att säga lyfter filmen. Utöver Gordon-Levitt övertygar Emily Blunt, Bruce Willis (i sin bästa filmroll på evigheter) och Jeff Daniels, i en viktig biroll, fullt ut.

Min egentligen enda invändning är att Johnson har svårt att sätta punkt. Finalen, när den väl kommer, är inte fullt lika smart och fantasieggande som filmen i övrigt.