Fransktalande Montreal, 1989. Den 30-årige läraren och poeten Laurence Alia (Melvil Poupaud), som insett att han i hela sitt liv varit en kvinna i en mans kropp, bestämmer sig för ett könsbyte. Detta kommer att påverka alla i Laurences omgivning, i synnerhet flickvännen Fred Belair, skickligt och intensivt spelad av Suzanne Clément.

Den unge kanadensaren Xavier Dolan (född 1989) har gjort en bildbegåvad, helt osentimental, välskriven och välspelad film kring ett ämne som berör, och späckar filmen, som spänner över tio år, med tidstypisk musik på soundtracket.

Problemet med Laurence Anyways är att den är på tok för lång (nästan tre timmar). Å den andra sidan är den allra sista, fenomenalt upplyftande, scenen väl värd att vänta på. Dolan lånar det dramaturgiska slutgreppet från François Ozons Kärlek tur & retur (2004), och inte mig emot.