I den amerikanska filmaren Alison Klaymans välgjorda och uttömmande porträtt av den kinesiske konstnären och yttrandefrihetsaktivisten Ai Weiwei får vi lära känna hjälten som avslöjar rättsosäkerhet och korruption i den kinesiska staten, konstnären som gör spektakulära verk på världens stora konstscener, men också en människa som får barn utanför äktenskapet och som inte förmår trösta sin mamma när hon är orolig.

Filmaren fick obegränsad tillgång till Ai Weiwei när hon jobbade som journalist i Kina. Vi får följa konstnären under en intensiv tid mellan 2008 och vintern 2011, under en allt hårdare press från de kinesiska myndigheterna och listiga motdrag av schackmästaren Ai Weiwei. Våren 2011 grips han och när han släpps samma sommar är det en tystare konstnär som kommer tillbaka.

Alison Kayman har gjort en hederlig och engagerande film som kommer konstnären, och den scen som byggts upp runt honom, nära. Filmen ger en tydlig bild av hur irrationellt en diktatur agerar. Samtidigt lyfter den fram paradoxen att Ai Weiwei, som många år bodde i USA och är minst lika duktig på att bygga sitt varumärke som Andy Warhol, överhuvudtaget har kunnat verka i Kina är ett tecken på att landet trots allt har förändrats.