I Paris vankas det middag hemma hos det intellektuella medelålders medelklassparet Pierre och Elisabeth. Upp dyker Elisabeths bror Vincent, hans gravida hustru Anna och den gemensamma vännen Claude.

En till synes oskyldig liten diskussion om vad bäbisen i Annas mage skall döpas till (kanske Adolf?) utvecklas till något annat när hemligheter och gamla oförrätter kommer upp till ytan. Det är bara förnamnet går från relationskomedi till Lars Norén i lightförpackning.

Franska filmer tenderar att vara verbala och detta är inget undantag. Det är bra bett i replikerna, i synnerhet från Patrick Bruel i Vincentrollen.

Filmen bygger på en pjäs, vilket regissörerna Pattelière och Delaporte inte försöker dölja. Detta är filmad teater i ett slutet rum, varken mer eller mindre, men klart begåvat.